fyrafemkvadrat

Jag som skulle skriva ett roligt inlägg. Det blir inget roligt utan ett hemskt sorgligt. Simson, min allra finaste och trognaste vän har gått bort idag.

Det är tomt, svårt att förstå.

Älskade hund.......

Jag känner mig lite dålig, krasslig, kanske är det svininfluensan? Nej vars men jag inleder väl som vanligt med att klaga över att jag varit dålig med att uppdatera, men såhär i semestertider finns det annat att göra. Det har regnat varenda dag här i Haverdal. Öst. Förutom just då den dagen då det var loppis inplanerat. Då sken solen o det kändes som en fröjd att få sitta inne i en bil utan ac. Anders och pappa var dock duktiga deltagare, det klagades inte allt för mkt. Vi for till falkenberg och tittade här och där inne i stan och ute på landet. Det var en riktigt härlig tur faktiskt.

Onsdagen begav vi oss in till stan. Strosade omkring, köpte bröllopspresenter, och anders den snobben uppgraderade sin garderob. Jag för min del fann en klänning som lätt var det vackraste jag sett. Jag blev totalt kär. 1000 kr kostade den och det sved lite väl mkt o maggropen på en loppis shoppare. Anders erbjöd sig att betala men njaaa det gick inte. Nu ångrar jag mig såklar. Varför köpte jag den inte? Hoppas på att Anders läser detta och åker och köper den åt mig.

Torsdag var dem obligatiriska middagen hemma hos mormor, vi blev 8 personer til bords samt två småglin. Ebbe småglin nummer ett. Milou småglin nummer två. De tu roade sig med varande så mkt eller snarare lite de kunde. Men trevligt hade vi. Inte ofta vår släkt träffas så när de väl händer är det riktigt roligt, och tokigt, galet. Om en uomstånde skulle titta in när min släkt träffas skulle dom inte förstå någonting. Det skriks, pekas fingrar, skrattas så taket lyfter, orglar spelas, ja jag skulle kunna fortsätta men jag sätter stopp där. Ändå gillar jag min familj. Det är svårt att göra något annat.

Det har varit så stressigt under hela denna sommar, även fast anders har haft semster kan jag inte direkt påstå att vi har haft kul o semestrat utan det har hela tiden varit en massa måsten. Men nu har vi verkligen tagit vara på tiden tillsammans och haft det helt gudomligt bra tillsammans! Jag är så KÄR i den karln. Han har verkligen allt som jag behöver. Jag vill verkligen vara med honom resten av mitt liv. Vi kompleterar varandra ganska bra.

På kvällarna brukar vi gå ned till stranden och titta på molnen.  Det är en sån skön stund. Tills det ösregnar så att man är dyblöt, försej det är ganska mysigt ändå.


Observera anders blöta hår. det ösregnade.





Snart stundar bröllop. Det skall bli skoj.



Fia turneringen har nog slutat som så att jag blev fia, så hädanefter kalla mig fia.
Hittade en superfint bort som behöver lite ny färg. Mkt sugen på att köpa 500 pix. Ja ja får tänka på det med...
nu är det natt...... inom stundom väntar en gööör rolig uppdatering. hold your horses...

då har vi anlänt till vår semester destination. Haverdal, Halmstad. Det är närmligen så att min familj har ett litet pörte till stuga här. Ja, det kanske inte ens är lönt att kalla det för stuga. Blåser man på det så faller det säkerligen omkull. Men mysigt är det. Vi har det riktigt bra. Just nu är det mitt i natten. Har spelat en tuff omgång fia med knuff och givetvis är jag dagens fia. Någon ska väl bli det också?

Idag har vi haft besök på schemat. Vi har rest omkring som en liten cirkus och visat upp vårt lilla marsvin till bebis. Han är så ofantligt jäkla snäll. Glad och lycklig bara han får vara med.

Just, nu kanske det är lämpligt att berätta vart vi hållt hus de senaste veckorna. Jo, vi är borttvingade från vår egen lägenhet och bo nu lite överallt. Det är så otroligt jobbigt och kommer nog snart att ta knäcken på mig. Just detta att inte ha några prylar. Jag har ingen aning om vart alla mina saker är. Jag som i vanliga fall har noll koll på mina saker har nu tappat det helt. Jag längtar hem. Men jag är otroligt tacksam över att vi har föräldrar som tar emot oss med öppna armar och låter oss bo hos dem. Däremot kan jag säga så mkt som att vårt lilla krypin på 45 kvm snart kommer att vara en våning på 115 kvm.
Anders är bäst. Han fixar och trixar och bygger och står i. Utan honom hade det blivit svårt. Än återstår att se när vi kan flytta hem. Om några månader kanske. Nåja, vill man bo i slott får man bortse från att man mindre bra mo(å)tt. Nähä, rim var kanske inte heller min grej.

Nu sitter vi här inne o kurar i vårt lilla tält. Det ända man hör är hur vinden blåser kring huset (och M kulornas knaster ifrån anders besatta godisätande, samt tvn på volym 10) . Äsh jag skulle försöka vara lite poetisk men det gick inte. Men mysigt har vi det iallafall.

 Imorgon ska vi på loppisrunda, jag har bara inte berättat det för Anders än..... då blir det gråt o tandagnissel stamp i marken och darrande underläpp.




Nej detta är inte en av de bilder jag är mest stolt över men jag känner att jag får bjuda på det. Det är jobbigt att leva i kappsäck och det skall synas.


mormor


klätterapa


Eva och Ebbe


Semester katt.

blir vi försenade så då kan jag passa på att skriva lite... det finns nämligen en person som jag tycker förtjänar ett alldeles eget inlägg, vem kan nu det vara jo min alldeles underbara vän och kollega Sarah.

Vi träffades alltså på jobbet. Som ni vet kan det ju vara lite ovant och stelt sådär när man kommer som ny på en arbetsplats. Det är många som ska hälsas på och socialiseras med. Men så kom då denna underbara kvinna in i rummet. Ja, jag minns det som igår därför att istället för att ta i hand som man brukar då man träffas för första gången så kramade hon mig. Jag blev så himla glad! Inte många som ger sig på sånt vid första mötet, för all del.. vem vet jag kan ju ha skabb? löss? Eller någon annan väldigt smittsam sjukdom.

Nåväl, jag visste direkt att denna tjej skulle jag komma att gilla och visst fick jag rätt. Vi har haft så skoj ihop.
Sarah är en utan att överdriva en av de snällaste och varmaste människor jag träffat, plus att hon är rätt så galen också. Sånt gillar vi. Hon tänker på alla, fixar och trixar för alla i sin närhet och framför allt hennes gullunge Tilde. Men jag tycker nog allt att hon borde tänka lite mer på sig själv ibland och dessutom inte oroa sig så mkt för alla små saker som händer runtom i livet.

Jag saknar henne något enormt. Har nog aldrig gillat en person så mkt efter så kort tid och det säger väldigt mkt. Jag är helt säker på att det inte finns någon som kan ogilla henne. Det finns verkligen inget ont i den tjejen!

Sarah, du är underbar och du har gjort världens bästa jobb med din fantastiska Tilde!!

på en liten semester i regnet. återkommer.

att jag forfarande har besökare på min blogg. Måste vara roligt att logga in på en sida som är stendöd. Men snart så..

den extremt dåliga uppdateringen men jag och ebbe har flytt landet eller nej det har vi inte men man kan tro det när man befinner sig i klockaretorpet. Vi har alltså tagit vårt pick och pack och flyttat hit på obestämd tid. det är underbart. känns som att befinna sig på ett lyxhotell. allting serverat. man får tom bestämma varje måltider och saknas något ja då trampar slaven iväg på sin cykel och inhandlar det som behövs. jag är lyckligt lottad.

på något sätt är det som att tiden står still här. man lunkar på. idag tog jag dock spårvagnen ned till stan i 45 min. kvällen spenderades med att jag och anders hade speltävling. vem vann? ja, självklart jag. det är så fantastiskt roligt att slå anders i spel. han kan inte hantera det. fuskar gör han också, men jag ser det som att det är ett försvar när det går så dåligt. han måste helt enkelt fuska för att ha en chans och inte ens då går det vägen.

i lördags var det så premiärutgång för mig. var inte tanken men så blev det. emelie och jag mötte upp tussen på hugo o fy tusan vad jag inte missat något. det var för bedrövligt. sällskapet var givetvis fantastiskt men vad gör det när man känner sig som klassförälder på ett skoldisco? skoj var också att per tog en taxi ned till hugoSSSSSSSSSS för att umgås. det är grejjer det.

imorgon ska jag hem igen för en riktig upprensning. martina har erbjudit sig att delta. hon anar inte vad hon gett sig in på. en gång vet jag att det fanns ett fint trägolv i vår lägenhet, undrar om man kan få se det imorgon igen?







från liten apa till stor apa

Är det någon mer än jag som upplever detta med mat som ett väldigt stort problem? På något sätt känns det som att hela livet går ut på att äta, ska man fira ska man äta, ska man sörja ska man äta, ska man festa ska man äta, ska man gå på toa ska man inte äta. Men ändå är denna mat ständigt där och hägrar. Egentligen är väl inte det något problem i sig, men är man så tom i skallen som jag är så är det ett problem. Varje dag måste man äta någt och helst ska det vara olika saker varje dag. Jag varierar mellan dryga 6 rätter som jag anser mig göra hyffsat bra. Sen är det slut. Vad gör man då? Söker på Arla och tittar efter läckerheter tills saliven ligger som en rännil på golvet och så går man ut i köket och gör nudlar i brist på energi och kunskap.

Nu börjar klockan bli dax för någon form av förtäring. Hur löser vi nu detta på ett smidigt sätt?

1. Går till affären och handlar, vandrar tillbaka hem, packar upp varor, förbereder, inleder matlagning, väntar, äter.
Tid till inmundning av mat: ca.1-1½ timme

2. Sätter på sig flip flop, vandrar 20 meter till napoli, beställer en pizza, läser expressen, vandrar hem.
Tid till mättnadskänsla: ca 30 min

What to do, what to do?

I dagarna två har jag nu blivit utsatt för något riktigt orätt. Igår natt skulle Anders och jag se en film, när vi väl ska börja titta visar det sig att han redan sett ca 15 min av filmen. 15 viktiga minuter. Men inte var det möjligt att få se om filmen utan då skulle jag helt sonika hoppa in i filmen och förstå handlingen. no way.

Man skulle givetvis hoppas att det förnedrande beteendet skulle sluta här men icke. Idag hade vi vägarna förbi himpa och det var proppat med loppisstånd. Som den sanna skräpsamlaren jag är ville jag givetvis stanna. Fick jag det tror ni? Nej nej, han lurade mig och stannade men sa sedan att han hade bråttom hem så att om jag ville titta fick jag gå där ensam och sedan promenera hem.

Vad är det som händer? Har jag förlorat all kontroll? Jag blir uppriktigt sagt nervös....

Vad har då hänt sedan sist? Bara en blandning av härliga ting. Biobesök, färjaregården, munken, trevliga besök, slappande i skuggan, och en hel massa umgänge med nära och kära.

Idag har vi tittat till de möbler som inom kort kommer att få sig en make over. Jag är nöjd. Mkt nöjd.

Ikväll är Ebbe hos mormor och morfar då de skall vara borta i fem veckor behöver de ladda på din ebbedos. Då passar jag på att hänga med Emelie.

Så kommer lite landet bilder..














Svärfar o Anders

Ja, då var vi tillbaka igen efter vår lilla minisemester. Jag trodde jag var utvilad men jag känner mig mer stressad än någonsin. Det känns som ett monster som river i mitt inre. Just nu är den påväg mot mitt hjärta, jag känner hur den river o sliter o gör mig galen. Nu undrar ni säkert vad som hänt? Jo, ALLT!
Det känns som att hela världen rasar över mig. Kanske är det värmen som gör att jag inte kan tänka klart. Jag kan summera det hela som att... det är mycket nu. Lägenhet, studier, ekonomi, lägenhet igen, utrymme, tidsbrist, semsterstress, mammaledighetsångest, har jag missat något?
 
Det är alltså tänkt att jag skall börja studera i augusti. HOW? Då kommer Ebbe att vara drygt 5 månader. Jag skall studera färdigt min mentalvårdar utbildning på distans? Hur skall jag få ihop det? Jag vill verkligen bara fokusera på Ebbe men samtidigt stressar det mig att bli klar med min utbildning. I December börjar även min praktik som pågår i 6 månader 30 timmar i veckan varav två av dessa månader kommer att vara i vadstena. Hur ska detta gå ihop? Jag får inte ihop det i min överhettade hjärna.

Så mkt som skall göras på semestern och så lite tid. Hur skall det sluta? Jag trodde semestern skulle vara en fröjd. Frihet. Inte stress och ångest.

Jag vill verkligen få min lägenhet såld nu, det börjar brinna i knutarna. Jag måste hitta en ny hyresgäst för 2 månader.  Augusti-September? Någon som behöver bostad då?

Kan inte någon bara komma och fixa till allt som behövs ordnas så att jag får vakna upp till frid o fröjd igen?

Okej, jag medger jag har ballat ur... men någon måste göra det också?