fyrafemkvadrat

vi skulle just bege oss när det hände grejer i matchen så nu fick jag helt plötsligt en massa tid över. ebbe sover så gott med min t shirt över huvudet. han gillar o grotta in sig i grejor. ikväll träffas alla de mina för att spela spel o här sitter jag. röd o trött.

Det är fint med vänner. Jag vet att jag väldigt ofta är dålig. Jag kommer alltid försent (inte imorse) och jag är dålig på att svara i telefon, jag kanske är liiiite grym och ibland totalt säckar jag ihop och blir en tråkboll. Trots allt detta så finns dom alltid kvar. Det kan ibland gå någon vecka mellan det att vi hörs men när vi väl gör det så är allt som vanligt. Jag tackar för att dom har tålamod med mig. Ni vet att jag älskar er!

Det är så sjukt vad livet inte blir som man tänkt sig. För tre somrar sen hade vi en riktig tjejsommar. Vi satt ihop och jag tror att vi alla var singlar. Den sommaren bör vi inte gå in närmare på men den kommer alltid att finnas kvar i mitt minne som en av de bästa. Vem trodde då att jag skulle sitta med en liten ebbe, att lina (äntligen) skulle fått sin drömkarl på RIKTIGT, att martina skulle ha ett extremt stabilt o kärleksfullt förhållande med elias (inte för att jag inte trodde att de skulle hålla hela livet) att tessan ska gifta sig i sommar, eller att emelie fortfarande inte hittar någon ro o far o flyger världen över,? Vem trodde egentligen att anders och jag som var så bra vänner skulle bli mer än vänner och sätta en liten ebbe till världen? Man kan ju inte göra annat än att fundera över vad som hänt oss om tre år?

Gårdagen var inget utöver det vanliga, häng med ebbe och ett ihopsnickrande av den nya bindblöjan. Jag funderar på att ta patent o börja kränga hemifrån.

Jaha, jag har fått en del klagomål på min blogg. Jag skriver FÖR mkt. ha. Idag fick jag även höra att den inte finns. Nähä nä.

Idag var det tidig uppstigning i stugan. Kändes lagom skoj då jag igårkväll satt o följde livesändningar från usa ang. jacksons död. jag trodde det var ett skämt så jag var tvungen att sitta uppe och vänta på att få det bekräftat. Den första skivan som gjorde entre i de små zimmergrenarnas liv var just dangerous. Jag var lite utav en nolla hade ingen koll på musik då vi växte upp i ett hem där klassisk musik dominerade. Nu i efterhand funderar jag över vem som egentligen köpte den där gåvan? Nåväl, han var den store idolen många många år. Minns en plansch där han sitter med en jaguar? som fick pryda min vägg i många år. Jag skulle nog gå så långt och säga att han var min första kärlek. Men men, ingen är odödlig och alla visste vi väl att det skulle hända förr eller senare, som för oss alla.

Anledningen till den tidiga uppstigningen var en heldag vid mårängen och vilket heldag. Det känns som att min kropp blivit kokad. äsh. härligt härligt. Jag påpekade för alla andra på hemvägen att det var ju roligt att de hade fått färg då ja själv kände mig genomskinlig. Detta får jag minsann äta upp nu...

Nu drar vi till landet på semster ett tag... när vi återkommer blir det hål i väggen!

Varning för ett lång och bitvis tråkigt inlägg....

Vilka fantastiska dagar jag upplever. Jag är så lycklig att jag inte med ord kan beskriva det. Sommaren är härlig. Då återvänder alla mina fina vänner och allting blir som det ska. Jag känner mig hel när alla finns i min omgivning. Jag upplever verkligen en så fin tid i mitt liv. Jag har världens bästa unge, en underbar sambo, en superflott mammakompis och alla mina härliga vänner är hemma. Jag älskar livet!

Dagen började med att min mor kom hit och levererade blomster. Efter mötte vi upp Kim och Troy. Vi vandrade bort till min lgh och fixade iordning den inför visning som skulle ske senare under kvällen. Dock verkade det inte  gå hem då det som vanligt var ett mkt svalt intresse. Jag blir så trött...

Vi avnjöt sedan en lunch på Kims gård och vi hade mkt trevlig. Jag har alltid varit väldigt allergisk mot mammagrupper och allt som kommer därtill. Därav var det som en gudagåva när Kim berättade att hon skulle ha bebis samtidigt som jag. Jag tycker verkligen att det är så skoj att umgås med dom. Vi är alldeles lagom mammiga.







Efter en härlig dag i det gröna gick vi in till stan och träffade Louise.




 Direkt efter det var det dags för ytterligare en minigolfsvända, på mitt initiativ givetvis. Jag måste säga att det var en aningens uppgiven och trumpen skara som inte alls var särskilt sugna på att spela en andra gång denna vecka.

Jag fick tidigare på dagen ett samtal från emelie, det visade sig efter lite smussel att hon var i stan. här. i min stad! Vilken lycka! Vad jag dock inte kunde minnas var att hon var en hejare på minigolf. Jag kände mig mäkta oroad. Nåja tillsist blev det inte hon som tog hem segern utan fashionistan martina som dagen till ära spelade i högklackat. Mode före komfort tror jag är hennes ledord. Jag behöver kanske inte skriva så mkt om att jag kom tvåa, jag ser det som ganska orelevant.


Ett muntert gäng


Bekvämt?


Vinnar dojjor


Desperat tvåa


"Vem kan balansera klubban längst" tävling


Ebbe förde protokoll

På hemvägen mötte vi två fula gubbar

Dessa tu har just varit och spanat in teens.

Jag och Per gjorde sedan följe hem, vilket resulterade i att det dröjde ungefär 2 timmar innan jag kom innanför dörren med en utslagen bebis. Hur länge är man förresten bebis? Vart går gränsen till att bli barn?

Det har varit en underbar dag. Lämnade hemmet på fm och kom hem efter midnatt. Sånt gillar vi Ebbe och jag!




 

från och med nu är det krig i familjen wallberg/zimmergrens hem. Jag har fått nog. I över ett år har dessa trakasserier pågått. Ta er en noga titt på denna bild........


Jag är väl medveten om att det är en extremt dålig bild men i stridens hetta kan allt hända...
detta är då de tandborstar som just nu används i vårt hushåll. En för mig, en för Anders. Lägg väl märkte till att de båda ser ut som att man borstat ett garnityr av taggtråd. Det spretas och dras åt alla de olika håll. Den röda tandborsten är min och såg vad jag vet inte ut såhär i förrgår. Den gröna borsten är anders och han har för vana att borsta tänderna så hårt att hans händer blir vita efter lite gnuggande. Hur kommer det sig då att även min tandborste ser ut som en enda stor dreadlock? JO, mannan i huset tycker tydligen inte att det räcker med en borste utan han nallar på mina fina strån.
Nu är det krig.

Varför skall detta helvetesfolk finnas? Okej så illa är dom kanske inte privat, men när dom gräver i min mun så önskar jag detta släkte allt ont i världen.

Jag har länge dragits med ett tandproblem av delikat klass. Jo, min visdomstand växer under en annan tand och skapar således hål i de bägge. Dett har jag vetat om i 4 år men hela tiden dragit på att åtgärda för att jag vet att det kommer att bli en smärtsam process.

Jag har under ett antal år gått till en riktigt trevlig och charmig tandläkare här i stan. Jag har för första gången varit nöjd. Hon har däremot tjatat på mig om att jag måste operera i min mun för att åtgärda detta delikata problem. 3 år har hon varit på mig, fixat tider på sjukhus, donat och styrt. Har jag dykt upp på dessa tider? Nej. Varför då undrar ni kanske? Jo, för att kalaset kommer kosta mig mer än vad det smakar(bananlack) och dessutom skrämmer det mig.

Så fick jag åter en kallelse till min tandläkare och jag kunde bara inte gå dit och ännu en gång låta henne påpeka detta. Så, jag skickade lite fint iväg ett mail och sa att jag var sjuk och inte kunde närvara på mitt besök. I smyg hade jag bokat in ett besök hos en annan tandläkare för att få mina tänder kontrollerade. Dessvärre hade min mkt rara tandläkare inte läst mitt mail och ringde således mitt gamla hemnummer där min mor svarade och meddelade att jag inte dykt upp på  tiden för att jag bytt tandläkare. Om jag skämdes förut är det inget mot vad jag gör nu. En liten vit lögn sprängdes och blåste splitter över hela mig.

Nåja, jag hade ju fortfarande förhoppningen att min nya tandläkare skulle vara en frälsare. En tandgud. Ack så fel jag fick. In i rummet kommer min tandläkare från barndomen, urmodern till min tandläkarskräck. Hon gräver och drar med den nedrans tandtråden och bannar mig för att jag överhuvudtaget någonsin belastar min tänder med någon form av föda. Inte ens vatten bör möta min emalj om jag vill ha några tänder kvar när jag är 40. Så pågick det, timme efter timme...nåja en halvtimme iallafall. Det fruktade ingreppet var inget min föredetta gulliga rara underbara tandläkare som jag så smutsigt bedragit överdrivit utan jag måste operera och leva med smärta i minst 1 månad. Så imorgon var det dags att återvända för att "se vad man kan göra åt detta frukansvärda garnityr" och som vanligt har jag anmält mig sjuk.

Jag klarar inte mer. Skall jag krypa till korset hos min underbara läkare eller låta monstret få sin vilja igenom för en några hundralappar billigare nota?

HJÄLP MIG!

är jag tillbaka. tror jag. starkare än förr. tror jag?
 
Vart skall jag börja? Dessa dagar har som vanligt rusat förbi. Det är sanslöst vad fort tiden går. Det märkligaste är också att jag får kämpa för att komma ihåg vad vi gjort. Är jag sjuk? Jo igår var Ebbes fastrar och hälsade på. Vi hade en riktigt rolig dag tillsammans. Han fick ett par superfräcka cheap monday jeans samt skjorta. Han är nöjd. Mindre fräck var den italien keps som sattes på hans huvud. han förvandlades snabbt till en bonnbebis. Tyvärr glömde jag kameran hemma.

På kvällen hände något sensationellt, ja något helt fantastiskt som jag kommer att leva på resten av denna sommar(hela mitt liv) Lina, Martina, Ebbe, Tessan och jag gick till folkparken för att inlede årets minigolfturnering. Bakgrunden till detta är att vi varje år utöver någon form av aktivitet som blir en tävling. Ja, detta må komma som en chock för er tjejer. Men för mig är det en tävling och ALDRIG har jag vunnit i något. ALDRIG. Förra årets aquagolf var ju bara ett stort skämt.

Men nu kavlade morsan upp ärmarna och visade för Ebbe vart skåpet skall stå. Det skall stå hos mig. Jag totalt utklassade dom. Okej det gjorde jag inte men jag vann. Däremot var jag en riktig jävel under spelet gång, jag skrek, buade, trackade ja, jag gjorde nog allt som stod i min makt för att vinna och som petter säger det så har vinden vänt. DET ÄR MIN TUR NU!

Så idag vaknade vi till strålande sol, ett problem i stan med bebis tycker jag. Ebbe blir så svettig och varm och jag vet inte vart jag ska göra av honom. Vi gick ivarjefall till folkparken med kim och troy. Där mötte martina och anders upp oss och vi hade det riktigt trevligt. På kvällen har det varit fullt schema som resulterade i kvällsmat kl 23.30. Vad jag gjort är dock hemligt, så det får framtiden utvisa. Nåja här kommer lite bilder..


Midsommarpar


                                                               ?

Svettig bebis


Bästisar(har jag bestämt)

Istället för att vara så torr o bara bjuda på en bild följer här ett kollage. Varsågod Anders. Jag hoppas nu du lär dig att aldrig mer besvära omgvningen med en sådan frisyr.

Så var vi hemma igen efter en härlig helg. Jag känner pressen att uppdatera och berätta om allt och inget som hänt men jag orkar verkligen inte. Det får gå snabbt och sluta läs här om ni väntar er ett roligt inlägg. Kameran ligger i väskan och jag sitter förlamad i min fotölj så bilderna får komma senare.

Midsommarafton var inte så hemsk som jag utmålat, den var faktiskt riktigt trevlig. Vi åkte en sväng till Mackan men återvände till loftahammar ganska tidigt. Vädret gick inte heller att klaga på. En sak som däremot gick att klaga på var Anders frisyr. Eftersom att han envisades med att bära den hela kvällen får han också skylla sig själv när det snart kommer att dyka upp en bild på den här.

Midsommardagen var det loppis och auktion för hela slanten. Givetvis fick jag med mig en del dyrgripar hem. Dock finns det inte 1 mm över att placera dem på så det får vänta. Måste dock skryta om mitt fynd. En underbar kristallkrona. Jag är kär. På kvällen spelades det spel och jag förlorade givetvis.

Idag var det åter auktion. Vi återvände hem ganska sent och då var det direkt ned i tvättstugan. Dit jag förövrigt skall återvända nu. Om jag inte uppdaterar imorgon ligger jag död i källaren.



Nu är det natt i stugan.

regnjacka, regnskydd, tjocktröja, mössa, vantar. Allt är packat för att fira midsommar.

I Sommar är vi bjudna till 3 st bröllop. Det skall bli så roligt och det är ett ypperligt tillfälle att se några delar av sverige man inte annars ser allt för ofta. Det är min kusin Viktoria, min fina vän Tessan och min syster Klara



Brud 1


Brud 2


Brud 3


Men, just nu vimmlar ju staden av vita kläder och det är ju förbjudet så om någon har tips på vad man skall klä sig i meddela mig snarast!

På Tessans bröllop är jag tärna så där är det redan kirrat. Jag ser extremt mkt fram emot dessa festliga händelser. Det kommer bli så skoj!

Det kan tyckas lite märkligt att jag valt en svart bakgrund till min blogg, att den i största allmänhet ser väldigt mörk och sorglig ut. Det passar sig ju inte när det hela är en kärleksförklaring till ett litet barn. Men jag förstår inte hur man gör och inte har jag heller tid till att försöka sätta mig in i bloggdesign.

Därav gick jag in på en sida där de fixade till bloggen mot att man länkade till deras sida, sagt och gjort. Så fick det bli.

Det aningens komiska är dock att det på "köpet"  medföljer reklam. Just nu cirkulerar en reklam gällande att det skall delas ut gratis kondomer i Stockholm över sommaren. Detta kan anses som hyckleri. Med tanke på det här...

Idag har jag umgåtts med två mkt modemedvetna individer. Dessa tu önskade dagens outfit här i min blogg.. så här kommer de...



Ebbe valde att posera i sin bilstol, den är av märket brio och har ett mjukt fint tyg med en liten ring runt huvudet så att det inte skall flaxa runt. På benen har han ett par blå mjuka byxor ifrån lindex. komfort är allt. Dagen till ära har han en vit sparkdräkt med texten "keep my oceans clean" denna kommer ifrån hm. Ebbe har valt att lite nonchalant slänga en i knät. En tjocktröja anser Ebbe är ett måste för alla modelejon i detta svenska sommarklimat. Idag blev det en pippitröja, hemstickad. Så den går alltså inte att köpa i butik.

Simson kände för att klä sig i en brun/beige/röd kroppsdräkt. Detta matchar han med lite svarta öron och ett vitt bröst. Han kände sig lite mörk så han använde sig av några stänk grått i frampartiet för att ljus upp helhetsintrycket. Till detta bär han ett svart halsband, passar perfekt för stadsflanerande.

jag skulle kunna bjuda på ett bildkollage som påvisar hur tragiskt vårt leverne är. Hur jag och Anders vadar omkring i en lägenhet med kläder,leksaker,hundhår,disk, och prylar. Men det är inte värdigt. Någonstans måste jag sätta en gräns. Den går här. Ni skulle kunna bli skadade för livet av sådana bilder. Därav stänger jag nu ned datorn och vadar in i sovrummet lägger mig och väntar på att barnavårdsmyndigheten ringer på dörren imorgon bitti.



Tack för den här tiden Ebbe. Vi gjorde så gott vi kunde.

Det är något speciellt mellan dessa två. Sedan dag ett har dom haft ett något flott.

Per är den finaste människan på denna jord. Okej jag kanske är lite partisk med tanke på att han är min bror men i honom finns verkligen inget ont. Visst kan han vara lite grinig och snäsig och allmänt irriterande ibland men det får man bortse ifrån.

Om ni hade frågat mig för några år sedan vad jag tyckte om honom hade jag nog svarat annorlunda. Vi har inte alltid varit de bästa av vänner. När vi var mindre var han en riktig liten röd djävul ibland. Han tryckte upp sina använda strumpor i mitt ansikte, tryckte ned mitt huvud under vattnet då vi badade, jagade mig, plågade mig, hånade mig. Ja allt som en storebror bör göra mot sin extremt nyfikna lillasyster. Jag kunde verkligen inte förstå varför inte jag kunde få vara med och hänga med dom stora grabbarna? Varför låste han sitt rum när jag var hemma? och VARFÖR läste dom min dagbok i smyg de myglarna.

Men så en dag vände det och jag insåg att vi var mer lika än olika. Det finns ingen som han och ingen som jag och heller inga som vi tillsammans. Vi har så roligt ihop och jag spenderar mer än gärna tid med honom. Numera pratar vi nästan varje dag i telefon om ditten och datten. Utan honom känner jag mig inte hel.



Jag blir lycklig av att se Per och Ebbe tillsammans. Har på känn att Ebbe kommer bli en lika underbar person som Per.



Jag kan bara önska att Ebbe får samma fina relation till sina syskon!

Sådär nu har jag fått spy lite galla över midsommar och jag känner genast att krafterna är påväg tillbaka!



Idag har Ebbe vaccinerats. Det gick fina fisken. Nu kan man undra varför jag lägger upp en bild på ett tjockt ben med blodig tejp? Jo, för det får man göra som mamma. Allt som handlar om Ebbe är intressant för mig och totalt ointressant för er. Så nästa gång må hända att det blir en bajsblöja som får pryda inlägget?

Igår var vi på kalas hos Ebbes farmor och farfar. Faster Karin har fyllt 22 år. En mkt trevlig afton med god mat och många skratt!


Idag har vi umgåtts med våra favoriter Kim och Troy. Vi hade lika trevligt som alltid. Ska bli kul när Ebbe och Troy får lite mer utbyte av varandra. Jag struntar i om dom inte trivs ihop, jag tvingar dom. Jag minns själv att man hade tvångskompisar när man var mindre, såna man egentligen inte alls ville vara med. Dominanta as. Alltid skulle dom bestämma, försöka sno ens bästa grejer genom "byten" eller bara vara precis som tidigare skrivet, dominanta as. Man slapp aldrig undan. Hade mamma en vän med barn i min ålder skulle man leka. "Det är väl kuuuul?" Dom skulle bara veta. Eftersom jag vet hur tråkigt det kan vara med sådana vänner kommer jag givetvis att gå i min mors fotspår och göra samma sak. Man skall pinas.


Ebbes bästis Troy

Vi gick ned till stan för att leta efter den perfekta midsommarstassen, den fanns inte. Ytterligare en anledning att avsky midsommar. Tittade in hos morbror Per på ett mål NAN 1.

Nu inväntar vi fintbesök. Simson kommer för att stanna till torsdag. Nu kör vi svenssons för hela slanten.


Hittelön!

Så är det snart dax för midsommar, denna härliga ständigt återkommande festlighet. Det är alltid ett sånt holabalo kring vad man ska göra på dessa "storhelger". Man måste verkligen ha något att göra. Likadant med nyår, valborg o allt sånt kraffs. Jag får ångest av att bara tänka på vad man ska göra.

Midsommar ja, dans runt stången, krans i håret, blommig klänning, strålande sol.
Nej nej nej, regn och fula tjocktröjor över klänningen, blåst, kransen flyger av, fulla medelålders karlar som taffsar under dragspelsmarodörernas gnissel, barn som behöver utstå föräldrar med gräsfläckar på kläderna efter all "dans", andedräkt som dödar och nyp i kinderna.


Vi kan spela fiol-li o li o leeeej.

Mina midsommarar har spenderats på diverse tänkbara sätt, jobbat, logdans, hemmafest, bortafest, skärgårdsfest ja, jag tycker nog att jag fått med alla tänkbara alternativ och jag förstår fortfarande inte vad midsommarhetsen handlar om? Vill man ha en sommarfest, planera in den när det är SOL och inte timmars bilköer för att ta sig ut till ställe man skall fira på. O detta tält helvete ska vi ju inte ens gå in på.... kan inte tänka mig ett mer ohumant sätt att spendera en natt på.


Big no no..

Jahopp, så vad ska då ske denna underbara midsommarafton? Ja, jag känner mig kluven. Vi är bjudna på en fest som har all potential för att bli mkt trevlig. Dock vet jag inte riktigt hur jag känner inför att ta med mig 3 månaders bebis på en fest? Kanske är det inte så farligt, men något säger man att det inte riktigt är helt ok? Vi har tilldelats ett eget rum inomhus och det är ju egentligen det enda som krävs. Är Ebbe lite grinig kan man ju hållas där inne? Men... hur kul kan det egentligen bli att ha med en liten (b)ebbe på fest? Han är ju inte så stor än den lille... ja det tåls att tänkas på.


Dunjackan talar sitt tydliga språk.

Ja, så skulle han kunna heta, nu gör han ju inte det....men tänk om?
Ja, i Lördags så hade Anders o Ebbe en dag på stan medan jag var hemma o städade... inte för att det syns nu. Livet på 45 kvadrat är inget annat än vidrigt, ja så kan man faktiskt säga. Det ligger prylar överallt och även om vi städar o det är relativt undanplockat ser det lika jävligt ut efter 1 timme. Det är ju en underbar lägenhet men utrymme saknas!!!  Påtal om lägenhet ja, min etta är till salu så om ni inte har något annat för er så föreslår jag att ni köper den?

På kvällen rullade vi hem till Tessan och Henka för att planera bröllop. Jag vet inte riktigt om dom blev så mkt klokare då alla var av olika åsikter men trevligt hade vi iallafall och anders lyckades pumpa däcken till vagnen, alltid något! Ebbe var inte på sitt bästa humör så vi drog oss tillbaka rätt så skapligt.


De vackraste brudparet

Martina o Elias hängde med hem och väl hemma diskuterades vad man helst skulle förlora. synen,smaken, doften eller luktsinnet? Grabbarna valde hörseln och doften. Men jag vet i tusan, att sitta med ett stort sällskap och inte höra något är ju ingen höjdare å andra sidan är det ju ingen hit att inte kunna se. Jag tror försej att Anders redan förlorat sin hörsel med tanke på att han  hör ungefär 50% av det jag säger till honom?


Luras icke av denna uppsyn. Han hör er ej.

Söndagen spenderade Ebbe och jag på maxi. Där mötte vi Elias och Martina och såhär glad blev Ebbe då..





Påväg hem tog vi en sväng förbi mor o far



Jag måste säga att Ebbe har förärats de bästa mor och farföräldrarna i historien. Ja, när min mamma inte ser halvfull ut så är hon en riktigt pingla. Ebbe blir så otroligt bortskämd och det är riktigt roligt att se hur dom fjantar sig framför honom. Att höra något på 50+ börja sjunga barnsånger med bebisröst hände inte allt för ofta i mitt liv innan Ebbe kom till.


Pappa gör allt för att fånga Ebbes uppmärksamhet.

Väl hemma höll Anders på att förbereda en överraskningsmiddag, 2 rätters eller kanske man kan säga 3 om man räknar med snacksen. Han är för bra den där Anders! Efter maten klämdes 2 st filmer. Vi hade iallafall tur med vädret 2, en lagom underhållande söndagsfilm samt Defiance en riktigt bra film. Så när det var dags att sova var det stört omöjligt, någonting höll på att tjuta utanför sovrumsfönstret. Försr blev jag totalt livrädd och väckte Anders för att se om även han hörde, så att jag inte blivit tokig. Fick ett vagt svar och fick ensam ligga och klura på vad det kunde vara. Det var som ett hjärtkärande skrik som kom ungefär var 5,e sekund. Kanske en fågel? Kanske en katt? Kanske en ande som föjt mig efter mitt senaste besök hos Gloria?  Det pågick hela natten så vid 5 tiden somnade jag tillsist.
Det var en väldigt lyckad helg ihop med dem jag tycker allra bäst om! Jag tackar för att Anders och Ebbe finns i mitt liv. Ni är underbara!

 Nu ska jag och Ebbe rulla bort till färjaregården.

Igår tog Ebbe och jag en liten trip ut till mitt fd. arbete. Som jag längtat! Jag tror Ebbe känner sig mer hemma där än i vår lilla ask. När han låg i magen spenderade jag mer tid där än hemma. Jag o han hängde där ända tills det var dags för igångsättningen så jag tror allt att han kände igen alla röster. Det var så underbart att komma dit igen. Jag saknar alla tjejer så ofantligt! Titt så fint hade vi det..





 Ebbe trivdes som fisken, fick enormt mycket gos och ett mysigt litet lejon eller är det en tiger, kanske är det ett lodjur?
Vi avrundande kvällen med en promenad med morfar i styrstad.

Så blev det äntligen fredag. Jag har gjort något som skapar ett jädrans ståhej överallt, jo jag har varit och spått mig. Tycka vad man vill om det men jag är ingen skeptipker.

Gudmor Martina passade min lilla rumpnisse medan jag var iväg o fick ebbes framtid berättad för mig! Vi tog sedan en sväng till bolagret, inte riktigt min stil men Anders aka herr körsbär fann säkert mkt som kan passa in i hans "kontor". Där inne skall han arbeta med allt från ritningar till viruskomponenter skulle jag tro.

Nu på kvällen har Ebbe och Anders haft en helkväll medan jag varit på la uva med Norrköpings vackraste brud Therese.


En med tunt svall och en med aningens tjockare.




Laddar batterierna samt över pose inför beach 2009

Nu är det natt!

Så heter han. Den lille pöjk som nu hunnit bli snart 3 månader. Tiden med en liten går extremt fort, alla snackade om att man skulle ta tillvara på första tiden "för snart är dom inte så små längre" Snack... precis som när alla tyckte att man skulle fortsätta leka så länge man kunde medan man var liten... även det snack, vadå jag vill ju gå på disco och kunna använda de där häftiga tröjorna som det stor don't touch över bröstet på. Vadå leka med barbie? Det var sånt man gjorde i smyg. Okej, nu börjar jag förstå vad folk menar..... det lilla knytet har nu blivit en 7 kilos klump som älskar att bli runtburen överallt och hela tiden vill han vara med. Sova har han inte tid med, för då kanske han missar något. Om han bara visste hur älskad han är, försej... det tror jag han vet.

Denna blogg är egentligen tillägnad mannen i mitt liv. Ebbe. Men, eftersom att han är lite för ung och mestadels intresserad av pipleksaker förtillfället får jag nöja med med att skriva för min egen räkning. Nu var jag lite orättvis, visst finns det en till man i mitt liv, min kärlek. Jag funderar på att införskaffa även honom ett babygym så att han kan ligga och sparka och sprattla och göra roliga ljud, allt under ackompanjemanget av mitt hejade och tjoande. Nåja det är  bara en tanke. Men om någon vet vart det finns babygym för åldern +25 hör av er.

Här är dom så, männen i mitt liv...