fyrafemkvadrat

vi skulle just bege oss när det hände grejer i matchen så nu fick jag helt plötsligt en massa tid över. ebbe sover så gott med min t shirt över huvudet. han gillar o grotta in sig i grejor. ikväll träffas alla de mina för att spela spel o här sitter jag. röd o trött.

Det är fint med vänner. Jag vet att jag väldigt ofta är dålig. Jag kommer alltid försent (inte imorse) och jag är dålig på att svara i telefon, jag kanske är liiiite grym och ibland totalt säckar jag ihop och blir en tråkboll. Trots allt detta så finns dom alltid kvar. Det kan ibland gå någon vecka mellan det att vi hörs men när vi väl gör det så är allt som vanligt. Jag tackar för att dom har tålamod med mig. Ni vet att jag älskar er!

Det är så sjukt vad livet inte blir som man tänkt sig. För tre somrar sen hade vi en riktig tjejsommar. Vi satt ihop och jag tror att vi alla var singlar. Den sommaren bör vi inte gå in närmare på men den kommer alltid att finnas kvar i mitt minne som en av de bästa. Vem trodde då att jag skulle sitta med en liten ebbe, att lina (äntligen) skulle fått sin drömkarl på RIKTIGT, att martina skulle ha ett extremt stabilt o kärleksfullt förhållande med elias (inte för att jag inte trodde att de skulle hålla hela livet) att tessan ska gifta sig i sommar, eller att emelie fortfarande inte hittar någon ro o far o flyger världen över,? Vem trodde egentligen att anders och jag som var så bra vänner skulle bli mer än vänner och sätta en liten ebbe till världen? Man kan ju inte göra annat än att fundera över vad som hänt oss om tre år?